Mammangelica

 

Hej allihopa, som ni kanske har märkt så tog jag bloggpaus som start på det här året. Jag saknar det här det gör jag verkligen. Jag gillar ju att skriva här och kommunicera med er. Har velat fram och tillbaka och har ju som några kanske vet hängt kvar på instagram iaf, och nu tänkte jag smyga mej tillbaka hit.

 

Tänkte börja med att ni skulle få veta en stor grej som faktiskt hänt under dom här månaderna borta. Jag startade året med att bestämma mej för att ge dom här små katterna ett hem, dom bodde i ett mindre bra hem med sin mamma och några syskon och väntade ivrigt på att bli 12 veckor så dom kunde flytta. Tyvärr blev det inte alls som det var tänkt utan dom hann bli omhändertagna av länsstyrelsen/polisen tillsammans med en del andra djur. Jag fick kämpa som en galning för att faktsikt få tag i dom här katterna, polisen gjorde ett bra jobb och var otroligt misstänksamma så jag inte bara lurades och tänkte ge tillbaka dom. Själv kände jag mej som en brottsling som fick bli uppkollad och beskriva min livssituation för att "rädda" dom igen. Men så en onsdag fick jag äntligen hämta dom. Blev många mil i bilen och en del tårar från mej då jag hade gett upp hoppet innan om dom där katterna jag hade kärat ner mej i och hela stora händelsen runt allt var otroligt känslig. 

Men nu bor dom här, Leo och Lilla Lo som egenligen var en av varje kön, men sen blev två pojkar. Dom älskar Maxen, och Maxen är världens bästa styvfarsa som orkar med dom. Dom är såklart supervana med barnen nu, har börjat få gå ut när vi är hemma och dom håller sig faktiskt hyfsat nära än så länge.