En vemodig dag.

Idag är en otroligt efterlängtad dag, äntligen semester och vi ska alla få vara hemma tillsammans i fyra veckor. Livet har ju gått i en rasande fart just nu och jag ser verkligen fram emot att få spendera tid med dom där som växer så det knakar. Men med det kom också den där dagen då vi skulle säga hejdå för sista gången på dagis. Igår fick vi hem Helmis alla bilder och teckningar dom har sparat sen hon började där 2013, en väldigt sentimental mamma som bläddrade och tårarna rann. Helmi tyckte mamma var lite tokig, själv insåg jag just då hur stor del av hennes liv som har passerat just där, med just dom fröknarna. Vårat dagis är underbart på det viset att små och storbarn sammarbetar och fröknarna är lite på båda avdelningarna. En enorm trygghet, men också väldigt många år tillsammans. Helmi fick skriva något till varje fröken och så fick dom varsin liten burk godis idag när vi gick hem, tillsammans med kramar och tårfyllda ögon. Som tur är har vi ju Billy kvar där ett tag till med dom trygga fina fröknarna vi gillar så mycket. 
 
För att liva upp stämmningen när vi kom hem började vi med att plocka alla härligheter vi hittade i trädgården, kastade ihop en sommartårta, poffade en flaska och skålade för att Helmi är så stor så hon ska börja skolan, Billy ska börja storbarn och att vi har semester tillsammans. Sen kastade vi oss i polen, åt kvällsmat i soffan och Benny har börjat med sommarens projekt. 
 
Visa fler inlägg