För 2 månader sedan.
Ber Benny fota, för det han vi aldrig med förra gången.
Får en värk såklart.
Lustgas ville jag ju ha, men den han jag inte använda så många värkar.
Nu skulle han ut då hjärtljuden gick ner.
Och där är han när dom lindat ur han ur navelsträngen.
Sen får han komma upp till mej.
Den bästa stunden på hela förlossningen.
Magiskt obeskrivligt.
Fortfarande i chock, men jag förstår hur bra jag är !
Att gå igenom förlossningsbilderna sådär 2 månader efter får mej att inse hur mycket som han hända på 4 timmar. Galet att jag vaknade, började klocka värkar (något som borde ta lång tid!) Ringa pappa, åka in 4 mil till förlossningen, ta sej in och få ett rum, bli undersökt och ombytt, le och ta några värkar och krysta ut ett välskapt friskt underbart barn, flickan som blev en pojke. Och sedan är timmen efter det något jag gärna hoppat över, det är suddigt men jag minns bekymrade miner hårda tryck på min mage, och hur dom till slut får ge Billy till Benny och ge mej maxdos av lustgasen så jag försvann men som tur var släppte moderkakan. Jag tänker ibland på att om det hade varit förr i tiden (innan barnmorskor och sjukhus!) då hade det inte alls slutat så lyckligt som idag. Men bortsett från det så var det verkligen en drömförlossning och jag kan inte fatta att det bara var två månader sen jag var supertjock och sedan hade den här galna natten/morgonen.
Åhhh man blir ju så fruktansvärt bebis och förlossningssjuk när ma ser detta! Nu får tiden allt gå lite fortare..